.

-

mitt bland projekttankar och vårtecken

lägger jag ifrån mig allt som har med

"läses någon gång då du längtar efter mig"

och läser andra saker, söker nya någonting

för idag är det en sådan dag

där projektet och jag ska vila

 

vara ifrån varandra

inte ha någon

kontakt alls

 

-

 

jag vet inte hur det tar sig in i mig, hur det tar sig tillbaka in i mig

och jag förstår inte hur månaderna snart är inne i år hur det går så fort

att jag ibland måste springa för att hinna och jag tappar alltid någonting

på vägen måste stanna och tänka och springa tillbaka, fastna
ser alltid bara ryggar

och det går inte en dag

utan att jag saknar oss

mer än någonting

och dom två sista

var inte ens goda.

jag gick hem

-

-

för var dag

går vi ihop, möts på mitten

jag och min karaktär. jag vet inte om det är jag som går in i henne eller om det alltid har vart jag från början. ingen aning, promenader tar mig tillbaka. jag går för att inte stå stilla. inte fastna. inte dö. under den kalla hösten och mörka vintern dog jag nästan, kanske låg vi under ytan, jag och min karaktär och inväntade våren. på återfödelsen. kanske inte. det är svårt att skriva om något som inte har hänt, när man är mitt i det och önskar att något helt annat ska hända än det som faktiskt händer. jag inte inte. vi vet inte och vi har ingen aning om vad vi gör tillsammans.

är jag stjärnan som binder ihop

linjen med rutan.

övergångsfasen trottsåldern

imorgon blir det hemgång till de här tjejerna

first aid kit.

dagar inuti alkoholrus och mer ordtankar och lästa boksidor än nerskrivna meningar. det är när saker strular och man blir nedstämd som det är bra att ha en josefin som strukuerar upp allting. och en söndag blev så mycket bättre än de bakfylledagar som jag har trasslat mig igenom utan att ta mig vidare. till nästa kapitell.