Min största rädsla är ett adjö
När jag känner på mig att något ont kommer att inträffa stänger jag helst dörren och låter mig endast i tanken vinka adjö. En mycket dålig & usel metod som egentligen inte går att göra så mycket åt. För när hjärtat innerst inne får verkligheten bekräftad känner jag hur ångesten kommer ikapp mig. Jag kan inte förstå varför jag stängde dörren och stannade i hallen istället för att ta på mig skorna och ta närmsta buss in till samhället och stå och vinka med en scarf i högklackat.
Jag erkänner. Jag är rädd för att vinka av människor- och jag är rädd för reaktionen när de kommer tillbaka.
/ m
Hon tänker på honom, för att han inte tänker på henne.
Några låtar som får mig att vändas ut & in på några sekunder. Jag rodnar och känner mig naken. Som om jag är flickan i serien där tankebubblor är verkliga och alla kan se mina hemligheter.
(En bild av ord. Den här gången bär hon en svart manlig kostym som ger en glittrande kontrast till det ofärgade långa håret. Hennes rosiga kinder skrattar medans hennes slitna svartvita jens smeker de fasta lårens insida. Under sulan ligger en tia som hon har minne från en festival. Den ger tur för hon tror på det. Hon tänker på honom, för att han inte tänker på henne)
-Det är lykstolparna som iaktar henne. På dagen är hon som är betraktaren.
Ibland när hon går på torget utanför konsum kan hon känna sig iakttagen. Det är när stjärnorna existerar och allting runtomkring henne sover. När hon i stort sett smyger förbi de stora och främmade byggnaderna och låtsas att hon är osynlig. I hennes huvud roterar orden: Vänd dig inte om, vänd dig inte om och de främmande språket gör henne osäker. Ibland känner hon en pistol i ryggen men sanningen är om man låter rädslan bilda en slags illustration lurar man sig själv, som en mardrömms-inledning.
?
Vad hade du vart om du fick vara vad-som-helst & varför?
"Det man inte vet har man inte ont av"
by elias.mStadens skuggor och dess tystnad existerar trots att man inte vill tro det. Överallt finns det obehagliga små överraskningar som man omedvetet slår ifrån sig. Man ignorerar och låter ögonen blunda. Men även de onda har sitt vackra och fina precis som städerna har sina dofter och sin charm. De man inte ser vet man inget om. Det man inte vet har man inte ont av.
ond harmoni
Jag är ett träd, sov
sov med mig
löven är mina drömmar
du regn låt mig komma
Låt mig se dig
Smek mig min vind
låt löv efter löv
dö. långsamt med smärtan
res dig, buga dig
Buddha,
piska mig vid liv
vem. är. hon.
ibland lever hon
virvlande moln & lätta fotsteg
bekväma troser
ger inga smärtfulla ränder,
ibland lever hon inte
tiden stannar, sparsamt
slutna ögonlock och
fastande leenden
Tycker om att titta på pojkar med stora byxer. Se in inblick i en annan människans liv. Försöka mig förstå hur flickor kan dansa i högklackat. Jag ser mig själv som en gåta. Föredrar regn. Snygga långhåriga tjejer är det bästa jag vet. Min lugg består av mystik. Är inte intreserad av rosa. Min passion är att träffa männsikor. Älskar insperation. Föredrar pussar i pannan. Jag gillar inte att stressa. Musik är som att köpa converse. Ringar ger in inblick på vem man är. Ringar är fina att kolla på. Impuls impuls, livets hemlighet. Kramar får en att rodna. Vin. Dans får jag träningsverk av. Lider av varma fötter. Längtar efter en ny väska. Kors runt halsen är fina, Använder bekväma kläder. Tvättar helst aldrig håret.
Oftast bara en vindpust, så dör någon
sommarnätterna gör mig vild
jag undrar vart jag lever
Inte är det i en underbar sommarstad utanför sverige. Där min lägenhet består av en naken lampa över köksbordet och olika sortes kaffe-koppar i skåpen. Musik från ovanifrån och en så otroligt underbar säng där jag så vackert vill ligga kvar och leva, älska & drömma. Ett badkar. En underbar syhörna. En katt (elvis). Där ensamheten inte existerar och där allting spelas ur högtalarna i mitt huvud. Ibland kan det börja regna, då öppnar jag min balkong-dörr och bjuder hem vänner på te.
Så välkommen, in i min värld.
