Vad vore du utan du. Vad vore jag utan jag.

När jag tittar på fotot här ovan, så ser jag att det är jag: Malou Larsson, hon som gillar Anna Ternheim, hon som drömmer om en resa till Paris. Hon som snurrar runt i sin runda hemmagjorda säng på kvällarna och ibland somnar med "dagarnas skum".

 

Hon som gillar brieost, popcorn och klyftpotatis. Broder Daniel, Kent, Håkan, Fever ray, Britta Persson, First Aid Kit, Those Dancing Days, Band of Horses, El Perro Del Mar, Anna Järvinen, Ane Brun. Hon som gillar att göra sig fin, shoppa på rea och sitta framför kaminen. En sak till, hon älskar sommaren. Ja, det gör jag faktiskt för det innebär: Festivaler, klänningar utan kalasbyxor och äckligt svettiga converse.


vykort

  ♥Yann Tiersen – La Valse D'Amélie (Version Originale)


"vi drömmer om paris och vi drömmer om april.
vi skriver om Paris. Och drömmer om drömmar, och vi gör det om och om igen."


I ett vitt sidennattlinne och i hennes pojkväns mossgröna gummistövlar går hon och hämtar posten i det höga pastellfärgade gräset. För att ta sig till brevlådan måste man balansera på stenarnas stig över en rinnande bäck och in under en stor luftig ek. Där under brukar han viska sötsaker i hennes öra; du är så vacker när sömnen lämnar tillbaka dig till mig; han brukar citera stora poeters verk så som Shakespeare; han brukar nynna kärleksmelodier för henne och bara låta henne blunda i hans famn.

Konst och fransk musik.

Min kofta kittlar mig. Min kofta är tjock och varm och kommer från en secondhand affär. Storleken är L. Det är en manlig grå kofta och om jag ville så skulle jag kunna krypa in i den och se mig omkring. De stora mörkgrå knapparna är egentligen inte så fina, de ser gamla ut och skulle passa på en farfar som använder hängslen. Längst ner på kofta sitter det två fickor, en på vardera sida. De är nästan osynliga men om man betraktar koftan riktigt noga kan man se öppningens skuggor bland de ljusblåa nästan genomskinliga mönstret.

 

Han som har ägt koftan hette nog Karl. Och han är nog en snäll farbror med många barnbarn. Jag tror Karl är 88 år och jag hoppas att han tycker om konst och fransk musik. Karl röker pipa och han har lingonsylt på allt han äter, till och med på ärtsoppa. Han är också fascinerad av människan, och har snart skrivit färdigt en självbiografi. Ibland överaskar han sin fru med blommor och varje morgon sitter Karl på deras veranda och äter luften. Han lyssnar på människors dialoger medan han blundar och svarar rösten på radion.


November 5

"Borås är grått, teveskärmarna gör våra nerver osäkra. Kent, hela dagen lång och en klara som dricker för mycket te. Q-vision är en mycket bra praktikplats om man gillar att titta på hångelfotografier & skratta. Malou tänker att hon helst vill träffa ett hjärta, bakofram och i smyg. Kanske. Medans klara drömmer sig bort bland verklighetens utropstecken."


Inom en snar framtid är vi lediga för att tillbringa tid i fotostudion. Där vill vi fota nakna människor. Ställer du upp? Bara bröst och beniga ryggrader vill vi placera i boken. Boken som så småningom kommer att göra att vi kan kalla oss författare? Eller när går gränsen för att kunna göra det? Kanske krävs det långa romaner med romantik och döda kvinnor. Eller behövs det en "såkallad" livserfarenhet? Vi är 18 år. Har vi upplevt livet? För att kunna kalla sig erfaren krävs nog åtminstone två fjärdedelar till.



(en inblick i vårt projektarbete)


RSS 2.0