.

Söndagsångesten börjar som vanligt med att smyga sig in och krypa upp på min kropp, nu in under naglarna och ut genom hjärtat. Skriver inre monologer och väntar på våren, ett sätt att inte leva i nuet, kanske drömmer lite för mycket. Ibland måste man få tycka tvärtom fast man vet att det är emot sina principer. Jag har vart lycklig i exakt 1,5 dygn nu. Igår köpte jag mig kärlek och nu är jag tillfredsställd. Det tar liksom stop, som att vara kär. Och jag behöver inte vinna mer klänningar från tradera.  En passionerad känsla som egentligen går att beskriva men ja, behövs helt enkelt inte.