.

för var dag

går vi ihop, möts på mitten

jag och min karaktär. jag vet inte om det är jag som går in i henne eller om det alltid har vart jag från början. ingen aning, promenader tar mig tillbaka. jag går för att inte stå stilla. inte fastna. inte dö. under den kalla hösten och mörka vintern dog jag nästan, kanske låg vi under ytan, jag och min karaktär och inväntade våren. på återfödelsen. kanske inte. det är svårt att skriva om något som inte har hänt, när man är mitt i det och önskar att något helt annat ska hända än det som faktiskt händer. jag inte inte. vi vet inte och vi har ingen aning om vad vi gör tillsammans.