.

Friheten lyfter hatten och bugar, sträcker fram sin dolda hand under den randiga kostymen och säger adjö. Han ser på mig genom ett par runda handgjorda träglasögon och viskar: "Vi ses när du som minst anar det" Han är vacker och han gör mig lycklig. Jag låter honom förföra mig och en känsla av nakenhet uppstår.

Jag rodnar.
Jag är kär.

Jag viskar tillbaka: Lämna mig inte jag vill känna mig lika fri som dig.

Noterna med sina melodier till kamrater dansar våldsamt in i mina öron samtidigt som mina grönögda ögon försöker uppfatta vad de betraktar. Hela världen snurrar och jag känner mig som en gul karusell. Där allt blir festligare och festligare ju snabbare den roterar.

Tillvaron är glittrig, paraplydrinkar i plural och överdoser av/med livsglädjen. Skavsår i pumpsen och blottade bröst. Det är som om allting kan hända därför att ingenting är omöjligt. 

Jag befinner mig på dansgolvet mitt under discokulan. Människorna omkring mig skrattar, de har också noter på besök. Stjärnor faller regelbundet ner från takets mittpunkt, över våra huvuden liksom viljan att vara kvar. Allt känns så vackert och jag låter kroppen omedvetet stanna upp en stund, för att hinna med sekunderna och för att se ifall det inte är en dröm jag lever i. Jag blir nästan övertygad, för plötsligt blir allt svart men noterna i mitt huvud dansar fortfarande och dina händer som skymmer mina ögon känns som kärlek. Mera glitter faller och suget efter hjärtan kommer. Den gula karusellen snurrar fortare och fortare men musiken avtar. Jag hör endast dina nakna andetag och jag ser bara din svarta skugga. Vi står i en iglo i skydd av en osynlighetsmantel och du har fortfarande dina händer för mina ögon. Jag låter mig otåligt smeka dem medens du snurrar mig ett varv. Du tar tag om min midja och ser rakt in i mina ögon. För ett ögonblick trodde jag mig du vara drinken i mitt glas och jag låter mig bli bekväm under ditt paraply. Du böjer dig sakta ner och viskar att discokulan vi har över oss fungerar likadant som en mistel. Jag hinner varken uppfatta eller plinga på förrän du öppnar entrén till dina rökfyllda lungor. Du är impulsiv och det är en del av ditt sätt.

Stjärnorna som faller växlar elegant till hjärtformat och du kysser mig ömt och stillsamt. Du låser upp hela din erotiska serie på bara några sekunder och jag kan höra om dina fantasier bakom husknuten. Alltihopa känns som en dröm men när noterna av musik börjar pulsera i mina öron igen ser jag ingen svart skugga. Jag ser en man inte bara en man, utan en man med en verklighet. 

°http://www.myspace.com/thisisfirstaidkit
°http://www.myspace.com/anebrun

" Jag är lyrisk.
En vit söt mormors-gardin & batteri-stearinljus. Guldfärg "

Jag är tom. Om du ropar ekar det. Egentligen är jag överlycklig men varken orden eller hjärtat vill överföra sin kärlek. Klockslaget efter 45 minuter börjar närma sig och jag ger migsjälv ett sista försök till ett hjärtformat inlägg: Jag har äntligen fått köpa mina efterlängtade glasögon på tradera. (Jag erkänner caroline, ända sen du har bärt dem har jag vart otroligt avensjuk) Jag är lycklig. Väldigt lycklig & jag är lycklig för en 4:e plats i en tävling och ännu mer lycklig för att det snart är sommar. Jag är lycklig för Klara som just nu befinner sig i Annaternheims publik. En ouppfylld dröm som jag ännu inte kan göra till verklighet. Jag är lycklig för att min lugg blev precis så sne som jag ville ha den.

Är du min läsare lycklig?

Jag vill skaffa mig en takvåning i ett studentparadis tillsammans med en vän. Vi ska drömma bort nätterna och uppleva livet. Lägenheten skall vara missanpassad och fel enligt omgivningen, men för oss helt rätt. Udda kaffekoppar i skåpen och med härlig musik från bandspelaren. På väggarna ska det finnas saker med sådant som betyder något. En post-it-lapp, ett fotografi eller en målning.? Bara det finns en betydelse bakom. Vi ska andas vårt eget liv. Emellanåt skall vi bjuda in människor till vår egen lilla värld. Ställa fram vinglas på borden och låta dom förundras över vår förmåga. Vi ska dansa tills fötterna gör ont, snubbla på ord och rodna av hemligheter. På balkongen skall det finnas ett bord och två stolar. För oss. Där skall vi sitta med vår kreativitet och betrakta staden ur varandras ögon. Dela funderingar, sprida rök i luften och kanske påbörja en bok. Vi ska älska livet så som det blev.

text av:http://klarasimonson.blogg.se