en påbörjat kapitel i mitt liv

jag har funnit en nära vän. som egentligen har vart så nära men ändå så långt borta. jag har känt mig ensam, borta, genomskinlig och en aning blek. har vart fel tidpunkt och nu helt rätt. precis hur fint som helst. det svåraste som finns är att skriva om vänskap. beskriva hur mycket man tycker om en människa, en annan slags kärlek. inte den mellan en man och en kvinna. inte den röda kärleken som ger fjärilar i magen och rodnade kinder. utan med den andra kärleken, kanske bak-och-fram eller upp-och-ner. sist tog det mig fem år att komma igång, har idag inte ens en inledning. jonas strandberg föreläste idag på kursen. har fortfarande förvirrande positiva tankar i hela kroppen. han pratade om att man kunde ha en ide men omöjlig att påbörja, att tiden inte var inne, att man helt enkelt inte var redo. och sen tio år senare vara mogen att ta tag i den, för att man kanske har fått ett annat perspektiv eller kunnat knyta en knut. jag blev glad. kändes så skönt att sitta och lyssna på en människa som var så grymt intressant. sjönk in i mig. fortfarande. inspiration.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0