en påbörjat kapitel i mitt liv

jag har funnit en nära vän. som egentligen har vart så nära men ändå så långt borta. jag har känt mig ensam, borta, genomskinlig och en aning blek. har vart fel tidpunkt och nu helt rätt. precis hur fint som helst. det svåraste som finns är att skriva om vänskap. beskriva hur mycket man tycker om en människa, en annan slags kärlek. inte den mellan en man och en kvinna. inte den röda kärleken som ger fjärilar i magen och rodnade kinder. utan med den andra kärleken, kanske bak-och-fram eller upp-och-ner. sist tog det mig fem år att komma igång, har idag inte ens en inledning. jonas strandberg föreläste idag på kursen. har fortfarande förvirrande positiva tankar i hela kroppen. han pratade om att man kunde ha en ide men omöjlig att påbörja, att tiden inte var inne, att man helt enkelt inte var redo. och sen tio år senare vara mogen att ta tag i den, för att man kanske har fått ett annat perspektiv eller kunnat knyta en knut. jag blev glad. kändes så skönt att sitta och lyssna på en människa som var så grymt intressant. sjönk in i mig. fortfarande. inspiration.

en daniel och en vårglass saknas

sitter ute i vårsolen och njuter av den saknade värmen. försöker skriva klart en suddig novell. den är svår och jag antar att det är jag som gör den det. tur att jag har min fina vän som klara som ger kritik och visar hur orden ska stavas. det luktar sommar och jag njuter av den torra asfalten. jag älskar torr asfalt. saknar en kopp te eller varför inte ett glas vin. och en cigg. mitt hjärta slår och jag önskar mig en festival i födelsedagspresent. tjugo år. jag kommer aldrig bli vuxen.

Flyg fågel, flyg

Spyr till melodifestivalen och tröstäter små godsaker. Ikväll gräver jag ner mig under täcket och drömmer om små fåglar. Huvudet värker av sjukdomen baksmälla, och sömnen smyger sig sakta fram bakom hörnet. Igår firade vi våran vän klara som fyllde 20, massa vin och sötcider. En lista med musik från kloka huvuden som bidrog till fjärilar i magen. Fina damer och herrar, många kramar och en del blåmärken. Snart är det dags för natten, eller så kanske natten är klar för mig. Och om jag vill så kanske jag kan flyga. Flyg fågel, flyg.

en natt utan sömn och andetag.

Jag somnar aldrig, och det cirkulerar förvirrande tankar inuti mig. Jag har glömt av vem jag är, går i en dimma. Han bredvid drömmer redan och jag vet inte riktigt vart jag befinner mig. Hans djupa andetag får mig att fundera, sover han så djupt så att jag kan smyga upp för att dricka ett glas vatten? och sedan sätta mig i köket och se ut över trädkronorna? svaret förblir ett frågetecken. Halsen skriker. Det är ett rop på hjälp och jag hör inte musiken som jag spelar. Ser ut över rummets vita väggar, för vitt för min smak. Så rent och torrt, ingen personlighet: Det finns ingen själ och ingen magi.

Min novell bleknar bort. Hemligheten är att det ska finnas en melodi i det man läser, det måste finnas en melodi. Vilket det här tomma inlägget saknar. Hänvisar er till mina vänner. (ni får läsa era egna tankar istället)

död.

död.

Spotifylista och en fin amanda.

Damen mittemot skriver en inre monolog och jag väntar på våren. Dagdrömmer om mina drömmar och låter mig inspireras av allt som lever. Byter meningar med England och hon ger mig råd om framtiden. Fina råd om ett lyckligt liv med de man älskar. Jag bryter ihop och bygger mig samman igen till melodierna inuti vår atmosfär. Tittar tillbaka och öppnar fotoalbumet, vem är jag och vad gör jag. Pratar med mig själv i tredje person i hopp om att få de svaren som kan ta mig vidare till nästa liv. Damen mittemot ler och säger, man måste våga för att leva. Och jag tror det förblir det bästa svaret idag.

my heart

smakar spya i halsen och
funderar på människor
mina damer och herrar
om röda saker som hjärtan
och liv om vad de vill med mig
skapar i sims och hoppas
att jag väcker en del liv i
mitt liv för man kanske dör
imorgon
om jag dör vad finns det att säga
inte läser ni min dagbok
men alla klänningar ger jag till hon
de säger
en ung dam som hade drömmar
bortom träden och grusvägen
som bara försvann och hon
hade en passion till skrift
men som aldrig fick till det
nog med trista saker
och fram med något
annat
jadu

Hej dagboken

Hemmagjorda chips, the sims 3, knäckebröd, häng, spotify, godis, tränings tankar, funderingar krig att sy en kjol, saknar ns, glad över min mac, ledsen över att jag måste lämna in min mac, ingen sovmorgon- disney dags, inte druckigt te, väntar på telefonsamtal från ett jobb, borde städat, egentligen inte, trivs. vaknade brevid en bakis man. åt bacon, planerar en väns b-day, drömmar om ett jobb . väntar på att somna.

Bortom all ensamhet

Jag blundar och låter andetagen kontrollera mitt liv och för ett ögonblick tror jag att jag drömmer. Reser mig hastigt upp från den bekväma fosterställningen och tittar upp under min himmelsäng och betraktar takets stjärnor genom de små nylonhålen. Låtsas att jag inte är ensam för ensamhet är något som jag inte kan existera med. Det är grunden till att jag inleder viskningar till honom bredvid. Han som alltid finns med mig vart jag än befinner mig. Han besvarar och viskar tillbaka det han tror jag vill höra. Mina kinder rodnar som två små franska puderrosa 1700-tals kinder och jag tittar återigen upp i det vita trätaket. Jag vet inte riktigt om jag drömmer eller om jag är vaken men det dova ljuset i det kvadratiska rummet får mig att vilja se mig omkring. Jag tittar ut från min värld av vitt nylontyg och känner mig som ett litet barn, ser endast en enorm ensamhet och tomrum som kommer i riktning emot mig. Drar mig hastigt tillbaka in igen och lägger mig ner i den bekväma fosterställningen som jag väcktes ur. De ovälkomnande vindarna utanför himmelsängens väggar gör att jag omedvetet drar upp lakanet över de nakna axlarna och in över kinderna. Ser stjärnorna cirkulera över oss, över mig och jag behöver inte viska till honom att vi ska träffas imorgon natt för det vet han redan. Och jag vet inte riktigt vad som är värst, att vara helt ensam eller att jag bara tror att jag är det.

RSS 2.0