Sixten, en annan man med en annan dröm

 

Åh! Där är hon, den vackra fågeln har återvänt. Det var längesen jag såg till henne. Undrar vart hon har varit? Hon har säkert besökt några nya trädgårdar eller bara varit uppe i den blåa himlen och njutit av luften under hennes vingar. De som är turkosa, med ett lyster av ett rött hav som enligt färgens betydelse betyder mod. Hon flyger så fint, lätt och så ljuvligt susar hon bland äppelträdets grenar och blad. Som om hon vore en ängel.


Sixten Dahlberg sitter under sin kökslampa och dricker sitt morgonskaffe. Granskar de små liven på andra sidan fönstret och drömmer sig bort till andra tider. Tider då han var en annan man, en man med sin bokhylla fylld av förhoppningar och framtidsplaner. De runda glasögonen och den slitna brunaktiga hatten säger egentligen inte så mycket om honom, egentligen ska man söka sig till hans hjärta. Vilket är omöjligt för han förlorade nyklen för många år sedan.

 

Han fyller sin röda kopp med det varma kaffet och tittar återigen ut igenom det lilla fönstret på den färgstarka fågeln. Hon börjar flyga i cirklar och det ser ut som om hon vill åt hans uppmärksamhet. Men Sixten fortsätter med sin morgonfilosofi och lägger på nytt sina tankar på livet. Det liv han inte valt att leva. Det liv han skulle kunna göra vad som helst för att gå tillbaka och förändra. Orden i hans huvud glömmer han aldrig men inte heller hans sorg. När han tänker tillbaka förstår han inte hur han har kunnat klara det. Om det inte hade varit för barnen så hade han redan vart med henne nu. Hans Lilly, hans egna Lilly. Nu har 30 år passerat och längtan efter slutet är så stark att ingenting annat är viktigare. Kärleken har väntat. Tiden är inne, det är dags att få henne tillbaka.

 

 

Han greppar tag i sin käpp, betraktar sin spegelbild och ser rakt in i den andra mannens ögon. Han ser hur tårarna rinner ner på hans rynkiga ansikte och hur han samtidigt får fram ett leende, därefter säger han adjö. Sixten går sakta ut på baksidan av det röda gamla huset. Ser ut över den snart tidiga soluppgången som luktar dagg, precis så som en morgon ska lukta. Han börjar fantisera om tiderna då han var ung, för första gången han såg Lilly och hur kärleken runt om dem blev till verklighet. Hur de skulle bli till verklighet igen, nu var han inte rädd längre.

 

Sixten känner en sista gång hur livet känns. Lyssnar på den färgstarka fågeln bakom honom och modet inom honom är kraftigare än någonsin. Han hör sig själv viska de ord han alltid har velat säga sedan släpper han käppen, tar ett sista andetag och faller ut.

 

– Lilly ta emot mig, för nu flyger jag


vem blir jag en dag?

 

Jag är ett träd, sov
sov med mig
löven är mina drömmar
du regn låt mig komma 
Låt mig se dig

 

 

Smek mig min vind
låt löv efter löv
dö. långsamt med plågan
res dig, buga dig

 

 

Buddha,
piska mig vid liv

10 december 2008

 

Födelsedagen har sänt mig ett vykort, imorgon klockan 06.33 kommer han knacka på min dörr. Hoppas han överaskar mig med ett glas jordgubbssaft och en stor tårtbit. Hoppas han viskar hemligheter om mig själv och syr ihop min favoritklänning. Jag önskar mig ingenting, jag bara lever. Jag bara leker och hoppas att någon ska göra desamma.

 

-nej, jag har inte börjat med körkortet!


bakom molnen och under himlen

 

Två små musikanter har precis besökt mig och min vita vindsvåning. Flickorna klättrade försiktigt upp genom köksluckan och bjöd på lycklig musik. M spelade på sitt munspel samtidigt som hennes högra fot gjorde ett eget läte. X drog i sitt färgglada dragspel och dansade i takt med M:s munspelstoner. Melodierna uppfattades exakt så som barn ska göra, det luktade frihet. Ärlighet, och resultatet av deras föreställning (som varade i något ögonblick) skulle man kunna leva länge på. 

Det var ingen musik. 

det var två flickor som gjorde sin musik.

 


promise and the monster

Jag letar byrå och jag önskar mig en lampa för 40 kr från Kinna ifs secondhand. den är jätte fin och jag blir glad över att tänka på den. jag har också satt upp mina älskade tavlor. men utan dess innehåll ser de rätt oskyldiga ut. jag söker er människor.

 


romantik.


Jag äter jordgubbar med tårna och ibland ger han mig en lektion i erotik. Serierna bakom husknuten uppdateras allt för sällan och så-småning-om kommer de tyna bort. Trolleri, mystik och cirkus: verklighetens drömscen. Jag önskar att jag kunde flyga. Jag önskar att jag hade fotografiskt minne och var oerhört intelligent. Jag önskar jag hade långt hår och fräknar. 

Nu lägger jag i bokmärket i boken och fortsätter en annan dag. 

Jag har fotograferat en naken hög-gravid kvinna








kvällsfantasier & rysligt många koppar te


Det regnade ballonger och vi lyssnade på Håkan.

Det regnade ballonger den eftermiddagen. Förtrollande ballonger som speglades i regnbågens alla färger. Det var som när man var liten. Då man skickade ut hemmagjorda inbjudningskort och bara bjöd sina flickvänner. Då man tog på sig sin finaste klänning och ett par kalasbyxor, kammade håret och placerade ett stort grönt spänne i form av ett hjärta i luggen för att känna sig fin. Då man öppnade presenter & paketer och till sin överraskning fick man antigen en parfym, ett par örhängen, ett armband eller bokmärken. Då man var liten. Bara liten och levde som ett barn ska leva. I form av ett färgglatt paket. 

 

På mina kalas hade alla på sig prinsesskronor och jag bjöd på den traditionella fjärilltårtan. Min barndomsvän Malin Långmo hade de högsta platåskorna och Therese Gustavsson hade det finaste håret. Sara Höglund var hon som skrattade högst och Sabina Berntsson, tjejen som alltid hade bäst presenter. Min pappa var servitris och min mamma tog rollen bakom skynket i fiskedammet. Min bror Lukas fick inte vara med, det var ju ett prinsesskalas?


Våran Klara fyllde 18 år och vi firade henne hos julia. Vi lyssnade på Håkan och drömmde oss bort till sommarlivet, 

RSS 2.0