.

Åh! Där är hon, den vackra fågeln har återvänt. Det var längesen jag såg till henne. Undrar vart hon har varit? Hon har säkert besökt några nya trädgårdar eller bara varit uppe i den blåa himlen och njutit av luften under hennes vingar. De som är turkosa, med ett lyster av ett rött hav som enligt färgens betydelse betyder mod. Hon flyger så fint, lätt och så ljuvligt susar hon bland äppelträdets grenar och blad. Som om hon vore en ängel.

Sixten Dahlberg sitter under sin kökslampa och dricker sitt morgonskaffe. Granskar de små liven på andra sidan fönstret och drömmer sig bort till andra tider. Tider då han var en annan man, en man med sin bokhylla fylld av förhoppningar och framtidsplaner. De runda glasögonen och den slitna brunaktiga hatten säger egentligen inte så mycket om honom, egentligen ska man söka sig till hans hjärta. Vilket är omöjligt för han förlorade nyklen för många år sedan.

Han fyller sin röda kopp med det varma kaffet och tittar återigen ut igenom det lilla fönstret på den färgstarka fågeln. Hon börjar flyga i cirklar och det ser ut som om hon vill åt hans uppmärksamhet. Men Sixten fortsätter med sin morgonfilosofi och lägger på nytt sina tankar på livet. Det liv han inte valt att leva. Det liv han skulle kunna göra vad som helst för att gå tillbaka och förändra. Orden i hans huvud glömmer han aldrig men inte heller hans sorg. När han tänker tillbaka förstår han inte hur han har kunnat klara det. Om det inte hade varit för barnen så hade han redan vart med henne nu. Hans Lilly, hans egna Lilly. Nu har 30 år passerat och längtan efter slutet är så stark att ingenting annat är viktigare. Kärleken har väntat. Tiden är inne, det är dags att få henne tillbaka.

Han greppar tag i sin käpp, betraktar sin spegelbild och ser rakt in i den andra mannens ögon. Han ser hur tårarna rinner ner på hans rynkiga ansikte och hur han samtidigt får fram ett leende, därefter säger han adjö. Sixten går sakta ut på baksidan av det röda gamla huset. Ser ut över den snart tidiga soluppgången som luktar dagg, precis så som en morgon ska lukta. Han börjar fantisera om tiderna då han var ung, för första gången han såg Lilly och hur kärleken runt om dem blev till verklighet. Hur de skulle bli till verklighet igen, nu var han inte rädd längre.

Sixten känner en sista gång hur livet känns. Lyssnar på den färgstarka fågeln bakom honom och modet inom honom är kraftigare än någonsin. Han hör sig själv viska de ord han alltid har velat säga sedan släpper han käppen, tar ett sista andetag och faller ut.

– Lilly ta emot mig, för nu flyger jag