jag står under ett grått moln och det regnar bara på mig

tänk vad mycket tankar man skulle kunna tänka om man tar bort alla kroppar
 

stockholm music and arts,

 
 
fint som snus. och snart åker vi tillbaka till ön. snart åker vi tillbaka till ön, be-blandas med den jord jag redan trampat. kramar om tills ni spricker. jag tänker krama - hud mot hud be-blandas - ur och sen efter några roddtag bort så sitter vi under ett kubanskt träd och dricker rom och cola och kulturen blandas, be-blandas i oss i magsäcken under fötterna i hjärtat

Utkast: Jan. 08, 2013

jag har sprungit alla varven. utan att riktigt snubbla.

när katter inte längre finns

jag har gått sönder
 i bitar 
finns under köksmatten
mellan träspringerna
har jag ramlat
jag har ramlat ner gått sönder 
skavt av 
delar 
bitar 
från mig 
min kropp har fördelat 
bitar av mig under mattan mellan springorna 
jag jag 
jag har ramlat 
 

kärleksbrev

- jag spricker snart av att inget kommer ut ur mig, det bara bubblar inuti.

- du behöver en nål att sticka hål ballongen... jag kan vara din nål.

man ska inte rama in saker

 
 
lämnar göteborg . staden jag aldrig bodde i . staden jag aldrig hann ta på för jag var aldrig riktigt där . kände inte luften, i lungorna . en genomfart över till något annat och jag vet nu varför jag var ett trappsteg bakom . tänkte på fel saker var i någon annans kropp . det var inte jag vem var det det var inte jag vem var det . när jag var jag var jag där när jag var jag var jag där . när är jag jag 
 
 precis mellan två någonting på en flykt bort från till någonting

På medicinaregatan läge B

Från betongsamhälle
Till granparadis

Jag målar över min kropp i vita färger. Lägger olika nyanser för olika linjer, fyller i skuggor som käkben och ögonhålor. Med siffran tjugo. Jag har både siffran tjugo och sju.

Jag lägger tre lager
med färg,
på hud k-öttet

hinna på hinna på hinna

Det handlar om att vara fläckfri från början när man börjar. För att kunna börja.

mellan mellanrummet

 


.

Jag cyklar genom betongsamhälle. På dom löv som redan dött. Förmultnat. På dom löv som tynat bort. Och jag trampar fortare tills jag somnar i badkaret. Faller in och ruttnar, låter vattnet tränga in och trampa på mig
medan jag sover

och när jag vaknar är jag beblandad
be-blandad.

det är någonting med den här staden

 
 
vi har en elefant. och en delfin. tre hundar och en flodhäst. en kråka. två möss. en hamster och fyra fåglar. minst. det är någonting med den här staden, säger flodhästen till kråkan. 
 
saker jag är bra på: cykla. dricka vin, vara uppe länge och att sova. bygga om lägenheten till små installationer. äta mat. planka på spårvagnen. 
 
saker jag är dålig på: göra ingenting och allting i ett. gå upp på morgonen. promenera. läsa kurslitteratur och att gå i skolan. skriva saker som jag inte vill. kärlek och sånt i huvudet. 
 
kråkan svarar, så säger du jämt!
 
 
 
 
 

.

 
 
någon sa att det här är platsen man kommer till när man dör. 

Det här är "så mycket bättre"

 
 
smörjer in min hud i vita salvor
bland bubbelvatten och gröna växter gör jag det. om och om igen
i badkaret bland lakan 
gnider jag 
huden mot en annan hud 
min handflata
 
 
över de spruckna 
vita kroppsdelarna
 

en halva som saknar en halva

Dominofall utan kronologi

det finns ingen hjärtdoktor, det finns ingen återvändsgränd
för alla inklistrade organ som jag stjäl
och kväver
på hustak får ni aldrig tillbaka

jag kväver
era inklippta syntetmaterial
i bröstkorgen och tystnar missnöjet
av att laga hela fasader för jag
är ingen hjärtdoktor

ser inte svart och vitt
som färger

WILL MY TIME PASS SO SLOWLY



jag hör bara björkar
bakom tidningsregnet








(fast)landet

lite klara och livet blir så mycket bättre.

Motstånd


Malou

RSS 2.0 Free Hit Counters