en natt utan sömn och andetag.

Jag somnar aldrig, och det cirkulerar förvirrande tankar inuti mig. Jag har glömt av vem jag är, går i en dimma. Han bredvid drömmer redan och jag vet inte riktigt vart jag befinner mig. Hans djupa andetag får mig att fundera, sover han så djupt så att jag kan smyga upp för att dricka ett glas vatten? och sedan sätta mig i köket och se ut över trädkronorna? svaret förblir ett frågetecken. Halsen skriker. Det är ett rop på hjälp och jag hör inte musiken som jag spelar. Ser ut över rummets vita väggar, för vitt för min smak. Så rent och torrt, ingen personlighet: Det finns ingen själ och ingen magi.

Min novell bleknar bort. Hemligheten är att det ska finnas en melodi i det man läser, det måste finnas en melodi. Vilket det här tomma inlägget saknar. Hänvisar er till mina vänner. (ni får läsa era egna tankar istället)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0