en bit ur projekt

bryter ner bit för bit, en kroppsdel efter den andra
tills jag ligger utspridd på köksgolvet och kastar tårar
under mattan, i diskhornet   För någon säger:

 

din rygg är full av blåmärken

jag svarar, att jag samlar dom
längs med ryggraden

för man kan inte se

baksidan
av sin bröstkorg

jag menar att du borde lämna mig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0