.

Bland guldmynts-hemligheter & dammråtter i plural letar jag ständigt efter mina borttappade bokstäver. Under parkbänkar och längst bak i bussen. Sanningen är att när man som minst anar det och redan somnat, har det smygit sig fram bakom sina gömställen och ropat: dunk mig och alla andra. Ihopp om ett nytt försök till flera nya meningar med innehåll av minnen som ska sammanföra ett försenat släktkalas. Fyllda med ett överdåd pussar och i rummet ovan hör man ljudet av söndriga fjädrar & vackra orgasmer. Ännu ett bevis på att livet är som en livspuls. (underbar beskrivning på livet e)