"Mystisk hemlighetsfull och knäpp"

Hannas diktserie
Det regnar löv från himlen och jag badar i dem tills mina händer blir till russin. Hösten är kommen till öland, och den känns väldigt kall och mörk. Tycker inte om nakna träd och genomskinliga trädgårdar, vill bara stänga in mig och dra ner rullgardinen. Se hösten försvinna, bort, tillsammans med mitt gula lillamy hår. Alla härvor ska bort, ja nu är det banne mig krig.

Höstnatt och fin musik

Vi fyller vår höstpoesivägg med prosadikter och bildillustrationer. Är nu innen i den trettonde timmen och knarkar både kaffe och varm choklad. Hanna sitter och målar en diktserie, jacob skriver på kaffefäckigt papper och jag ska precis fortsätta på 188:e ordet i min text.
-
"Jag somnar med träningskläderna på för att tidigt nästa morgon träna innan frukost. Jag avskyr mitt nu gula hår och jag ska kanske tatuera mig. Saknar min bästa vän amanda och började gråta när hon skrev att hon var tvungen att jobba och inte kunde komma."
:hjärtan

papperstranor.

Planerar nyår i Berlin
och skickar papperstranor till en saknad vän
besöker ständigt en tatugerare
som glömmer bort mig
efter varje gång
försvinner han
.
"en henrik berggren
en lilla my
och en död"

Minnesstunder under himlen

Jag lurar mig själv, tror mig veta saker som jag inte vet, bygger upp den där världen, och tror mig vara inuti den när jag själva verket är väggen. Skalet, som delar verkligheten med min fantasivärld. Jag har så mycket plast nerproppat i hjärnan. Det bildas en vägg, en vägg mellan hjärtat och huvudet. Jag lurar mig själv, och oj vad jag gör det galant!

Rödvinsläppar och en bröstkorg fylld med hjärtan

Tog mig runt världen

en färd med fyra stopp

gömde rädslorna i byrålådan

och åkte bergodalbana

under himlen

med dig


Skriver från mitt Ölandshjärta


(Venetiansk maskerad igår. Döden i Venedig.)


Jag har vaknat. Jag har vaknat upp ur min gråa vinterdvala och bosatt mig på Öland. Hjärtat slog tomma slag, i en blek värld där inga överraskningar existerade. Jag slutade växa och blev inte längre. Flydde, rymde i natten och flög ovanför molnen med ett knyte bakom axeln i hopp om att se regnbågar. Ramlade in ett kollektiv där vi har veganskt storkok varje söndag. Där vi har rödvinsnätter, tårtkalas och obligatoriska tvtittar kvällar. Jag vet inte om det var hit jag skulle och jag har funderat på det i 68 dagars tid. Det är inte lätt att veta någonting innan man är inuti det. Det här inlägget tog mig två dagar att skriva. Mitt huvud likt en snurrad jordglob, och jag blundar. Det senaste inlägget var i april. Ett halvår av tystnad. Har haft både ångestandningar, skrattanfall och många många intressanta konversationer. Det är nog först nu i skrivandets stund som jag verkligen känner att jag har landat. Hur bra allt blev tillslut. Hur vägen genom hjärtat är så mycket bättre. Än den andra.

Jag har landat. På Öland. I en skrivarlinje.

 


På måndag reser vi på klassresa till Dublin. Vi kommer gå på museum. Skriva reseskildringar. Titta på människor, dricka pubböl och träffa Roddy Doyle. Det kommer bli så himla fint och allt inuti pirrar till när jag tänker på det. Efter Dublin blir det till att stanna kvar i Stockholm för en mysig helg med Hanna och Josefin. De tyckte att det var dags att ta min Stockholmsoskuld. Det tyckter jag med.

Ett stort tack till Sandra som har hjälp mig med att göra om hela bloggen. Hon har ritat allting och som tack bjöd jag henne på en låda vin. Du är fin och jättebäst! http://rosypeaches.deviantart.com/

Nyare inlägg
RSS 2.0