.

(Venetiansk maskerad igår. Döden i Venedig.)

Jag har vaknat. Jag har vaknat upp ur min gråa vinterdvala och bosatt mig på Öland. Hjärtat slog tomma slag, i en blek värld där inga överraskningar existerade. Jag slutade växa och blev inte längre. Flydde, rymde i natten och flög ovanför molnen med ett knyte bakom axeln i hopp om att se regnbågar. Ramlade in ett kollektiv där vi har veganskt storkok varje söndag. Där vi har rödvinsnätter, tårtkalas och obligatoriska tvtittar kvällar. Jag vet inte om det var hit jag skulle och jag har funderat på det i 68 dagars tid. Det är inte lätt att veta någonting innan man är inuti det. Det här inlägget tog mig två dagar att skriva. Mitt huvud likt en snurrad jordglob, och jag blundar. Det senaste inlägget var i april. Ett halvår av tystnad. Har haft både ångestandningar, skrattanfall och många många intressanta konversationer. Det är nog först nu i skrivandets stund som jag verkligen känner att jag har landat. Hur bra allt blev tillslut. Hur vägen genom hjärtat är så mycket bättre. Än den andra.

Jag har landat. På Öland. I en skrivarlinje.

 
≡

På måndag reser vi på klassresa till Dublin. Vi kommer gå på museum. Skriva reseskildringar. Titta på människor, dricka pubböl och träffa Roddy Doyle. Det kommer bli så himla fint och allt inuti pirrar till när jag tänker på det. Efter Dublin blir det till att stanna kvar i Stockholm för en mysig helg med Hanna och Josefin. De tyckte att det var dags att ta min Stockholmsoskuld. Det tyckter jag med.

Ett stort tack till Sandra som har hjälp mig med att göra om hela bloggen. Hon har ritat allting och som tack bjöd jag henne på en låda vin. Du är fin och jättebäst! http://rosypeaches.deviantart.com/