jag står under ett grått moln och det regnar bara på mig
tänk vad mycket tankar man skulle kunna tänka om man tar bort alla kroppar
stockholm music and arts,








fint som snus. och snart åker vi tillbaka till ön. snart åker vi tillbaka till ön, be-blandas med den jord jag redan trampat. kramar om tills ni spricker. jag tänker krama - hud mot hud be-blandas - ur och sen efter några roddtag bort så sitter vi under ett kubanskt träd och dricker rom och cola och kulturen blandas, be-blandas i oss i magsäcken under fötterna i hjärtat
Utkast: Jan. 08, 2013
jag har sprungit alla varven. utan att riktigt snubbla.
när katter inte längre finns
jag har gått sönder
i bitar
finns under köksmatten
mellan träspringerna
har jag ramlat
jag har ramlat ner gått sönder
skavt av
delar
bitar
från mig
min kropp har fördelat
bitar av mig under mattan mellan springorna
jag jag
jag har ramlat
kärleksbrev
- jag spricker snart av att inget kommer ut ur mig, det bara bubblar inuti.
- du behöver en nål att sticka hål ballongen... jag kan vara din nål.
- du behöver en nål att sticka hål ballongen... jag kan vara din nål.
man ska inte rama in saker

lämnar göteborg . staden jag aldrig bodde i . staden jag aldrig hann ta på för jag var aldrig riktigt där . kände inte luften, i lungorna . en genomfart över till något annat och jag vet nu varför jag var ett trappsteg bakom . tänkte på fel saker var i någon annans kropp . det var inte jag vem var det det var inte jag vem var det . när jag var jag var jag där när jag var jag var jag där . när är jag jag
precis mellan två någonting på en flykt bort från till någonting
På medicinaregatan läge B
Från betongsamhälle
Till granparadis
Jag målar över min kropp i vita färger. Lägger olika nyanser för olika linjer, fyller i skuggor som käkben och ögonhålor. Med siffran tjugo. Jag har både siffran tjugo och sju.
Jag lägger tre lager
med färg,
på hud k-öttet
hinna på hinna på hinna
Det handlar om att vara fläckfri från början när man börjar. För att kunna börja.
mellan mellanrummet
.
Jag cyklar genom betongsamhälle. På dom löv som redan dött. Förmultnat. På dom löv som tynat bort. Och jag trampar fortare tills jag somnar i badkaret. Faller in och ruttnar, låter vattnet tränga in och trampa på mig
medan jag sover
och när jag vaknar är jag beblandad
be-blandad.
medan jag sover
och när jag vaknar är jag beblandad
be-blandad.
det är någonting med den här staden

vi har en elefant. och en delfin. tre hundar och en flodhäst. en kråka. två möss. en hamster och fyra fåglar. minst. det är någonting med den här staden, säger flodhästen till kråkan.
saker jag är bra på: cykla. dricka vin, vara uppe länge och att sova. bygga om lägenheten till små installationer. äta mat. planka på spårvagnen.
saker jag är dålig på: göra ingenting och allting i ett. gå upp på morgonen. promenera. läsa kurslitteratur och att gå i skolan. skriva saker som jag inte vill. kärlek och sånt i huvudet.
kråkan svarar, så säger du jämt!
.

någon sa att det här är platsen man kommer till när man dör.
Det här är "så mycket bättre"
smörjer in min hud i vita salvor
bland bubbelvatten och gröna växter gör jag det. om och om igen
i badkaret bland lakan
gnider jag
huden mot en annan hud
min handflata
över de spruckna
vita kroppsdelarna
en halva som saknar en halva
Dominofall utan kronologi
det finns ingen hjärtdoktor, det finns ingen återvändsgränd
för alla inklistrade organ som jag stjäl
och kväver
på hustak får ni aldrig tillbaka
jag kväver
era inklippta syntetmaterial
i bröstkorgen och tystnar missnöjet
av att laga hela fasader för jag
är ingen hjärtdoktor
ser inte svart och vitt
som färger
det finns ingen hjärtdoktor, det finns ingen återvändsgränd
för alla inklistrade organ som jag stjäl
och kväver
på hustak får ni aldrig tillbaka
jag kväver
era inklippta syntetmaterial
i bröstkorgen och tystnar missnöjet
av att laga hela fasader för jag
är ingen hjärtdoktor
ser inte svart och vitt
som färger
WILL MY TIME PASS SO SLOWLY

jag hör bara björkar
bakom tidningsregnet
(fast)landet

lite klara och livet blir så mycket bättre.