Minnesstunder under himlen

Jag lurar mig själv, tror mig veta saker som jag inte vet, bygger upp den där världen, och tror mig vara inuti den när jag själva verket är väggen. Skalet, som delar verkligheten med min fantasivärld. Jag har så mycket plast nerproppat i hjärnan. Det bildas en vägg, en vägg mellan hjärtat och huvudet. Jag lurar mig själv, och oj vad jag gör det galant!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0