Sixten, en annan man med en annan dröm

 

Åh! Där är hon, den vackra fågeln har återvänt. Det var längesen jag såg till henne. Undrar vart hon har varit? Hon har säkert besökt några nya trädgårdar eller bara varit uppe i den blåa himlen och njutit av luften under hennes vingar. De som är turkosa, med ett lyster av ett rött hav som enligt färgens betydelse betyder mod. Hon flyger så fint, lätt och så ljuvligt susar hon bland äppelträdets grenar och blad. Som om hon vore en ängel.


Sixten Dahlberg sitter under sin kökslampa och dricker sitt morgonskaffe. Granskar de små liven på andra sidan fönstret och drömmer sig bort till andra tider. Tider då han var en annan man, en man med sin bokhylla fylld av förhoppningar och framtidsplaner. De runda glasögonen och den slitna brunaktiga hatten säger egentligen inte så mycket om honom, egentligen ska man söka sig till hans hjärta. Vilket är omöjligt för han förlorade nyklen för många år sedan.

 

Han fyller sin röda kopp med det varma kaffet och tittar återigen ut igenom det lilla fönstret på den färgstarka fågeln. Hon börjar flyga i cirklar och det ser ut som om hon vill åt hans uppmärksamhet. Men Sixten fortsätter med sin morgonfilosofi och lägger på nytt sina tankar på livet. Det liv han inte valt att leva. Det liv han skulle kunna göra vad som helst för att gå tillbaka och förändra. Orden i hans huvud glömmer han aldrig men inte heller hans sorg. När han tänker tillbaka förstår han inte hur han har kunnat klara det. Om det inte hade varit för barnen så hade han redan vart med henne nu. Hans Lilly, hans egna Lilly. Nu har 30 år passerat och längtan efter slutet är så stark att ingenting annat är viktigare. Kärleken har väntat. Tiden är inne, det är dags att få henne tillbaka.

 

 

Han greppar tag i sin käpp, betraktar sin spegelbild och ser rakt in i den andra mannens ögon. Han ser hur tårarna rinner ner på hans rynkiga ansikte och hur han samtidigt får fram ett leende, därefter säger han adjö. Sixten går sakta ut på baksidan av det röda gamla huset. Ser ut över den snart tidiga soluppgången som luktar dagg, precis så som en morgon ska lukta. Han börjar fantisera om tiderna då han var ung, för första gången han såg Lilly och hur kärleken runt om dem blev till verklighet. Hur de skulle bli till verklighet igen, nu var han inte rädd längre.

 

Sixten känner en sista gång hur livet känns. Lyssnar på den färgstarka fågeln bakom honom och modet inom honom är kraftigare än någonsin. Han hör sig själv viska de ord han alltid har velat säga sedan släpper han käppen, tar ett sista andetag och faller ut.

 

– Lilly ta emot mig, för nu flyger jag


vem blir jag en dag?

 

Jag är ett träd, sov
sov med mig
löven är mina drömmar
du regn låt mig komma 
Låt mig se dig

 

 

Smek mig min vind
låt löv efter löv
dö. långsamt med plågan
res dig, buga dig

 

 

Buddha,
piska mig vid liv

10 december 2008

 

Födelsedagen har sänt mig ett vykort, imorgon klockan 06.33 kommer han knacka på min dörr. Hoppas han överaskar mig med ett glas jordgubbssaft och en stor tårtbit. Hoppas han viskar hemligheter om mig själv och syr ihop min favoritklänning. Jag önskar mig ingenting, jag bara lever. Jag bara leker och hoppas att någon ska göra desamma.

 

-nej, jag har inte börjat med körkortet!


bakom molnen och under himlen

 

Två små musikanter har precis besökt mig och min vita vindsvåning. Flickorna klättrade försiktigt upp genom köksluckan och bjöd på lycklig musik. M spelade på sitt munspel samtidigt som hennes högra fot gjorde ett eget läte. X drog i sitt färgglada dragspel och dansade i takt med M:s munspelstoner. Melodierna uppfattades exakt så som barn ska göra, det luktade frihet. Ärlighet, och resultatet av deras föreställning (som varade i något ögonblick) skulle man kunna leva länge på. 

Det var ingen musik. 

det var två flickor som gjorde sin musik.

 


promise and the monster

Jag letar byrå och jag önskar mig en lampa för 40 kr från Kinna ifs secondhand. den är jätte fin och jag blir glad över att tänka på den. jag har också satt upp mina älskade tavlor. men utan dess innehåll ser de rätt oskyldiga ut. jag söker er människor.

 


romantik.


Jag äter jordgubbar med tårna och ibland ger han mig en lektion i erotik. Serierna bakom husknuten uppdateras allt för sällan och så-småning-om kommer de tyna bort. Trolleri, mystik och cirkus: verklighetens drömscen. Jag önskar att jag kunde flyga. Jag önskar att jag hade fotografiskt minne och var oerhört intelligent. Jag önskar jag hade långt hår och fräknar. 

Nu lägger jag i bokmärket i boken och fortsätter en annan dag. 

kvällsfantasier & rysligt många koppar te


Det regnade ballonger och vi lyssnade på Håkan.

Det regnade ballonger den eftermiddagen. Förtrollande ballonger som speglades i regnbågens alla färger. Det var som när man var liten. Då man skickade ut hemmagjorda inbjudningskort och bara bjöd sina flickvänner. Då man tog på sig sin finaste klänning och ett par kalasbyxor, kammade håret och placerade ett stort grönt spänne i form av ett hjärta i luggen för att känna sig fin. Då man öppnade presenter & paketer och till sin överraskning fick man antigen en parfym, ett par örhängen, ett armband eller bokmärken. Då man var liten. Bara liten och levde som ett barn ska leva. I form av ett färgglatt paket. 

 

På mina kalas hade alla på sig prinsesskronor och jag bjöd på den traditionella fjärilltårtan. Min barndomsvän Malin Långmo hade de högsta platåskorna och Therese Gustavsson hade det finaste håret. Sara Höglund var hon som skrattade högst och Sabina Berntsson, tjejen som alltid hade bäst presenter. Min pappa var servitris och min mamma tog rollen bakom skynket i fiskedammet. Min bror Lukas fick inte vara med, det var ju ett prinsesskalas?


Våran Klara fyllde 18 år och vi firade henne hos julia. Vi lyssnade på Håkan och drömmde oss bort till sommarlivet, 

lever i imperfekt

Örby seconhand: 50kr


Jag lockas av underjorden.
lek med mig. Lura mig
Låt mig förföra ungdomens
kärlek. Nu och kanske föralltid.

flugornas cirkulationer blottar
ständigt mina inre tankar
Närvaron gör mig tom &
en aning ihålig

jag söker mig oavbrutet
efter livet i imperfekt
Kyssar i nacken och nu
gör allt ont innom mig

som om någon har tömt
min kropp på livets innehåll


jag vill krypa in i ett svart hål och komma tillbaka en annan dag

Att blunda är en av de vackraste verben som finns. Jag blundar. Jag blundar och låter andetagen svälja verklighetens sekunder. Sakta men otroligt säkert. Endast tankarna cirkulerar i huvudets centrum och det är då det svider till om kinderna. Den nakna smärtan plågar en enda ner till ansiktets horisont, där allt bara försvinner. Slutar att existera. På ett enda ögonblick.

Nu blundar jag, så låt mig blunda.
 



Mina hjärtan

De okända ansikterna gör både mig och mitt hjärta förvirrat.



Bakom & under upphängda favorit-klänningar sitter jag brevid mitt stora kvadratiska fönster. Bläckpatroner faller oregelbundet ner från mitt klarvita tak och ger mig all den kritik jag behöver. Det är molnen som är pruducenterna och om man lägger sig ner i fosterställning på de hårda trä-golvet kan man känna lukten av erotik mellan jorden och himlen. En sammankoppling, som mellan en man och en kvinna.

En pojke betraktar mig från min gröna plånbok, och man känner sig alltid sådär småsöt och generad. Jag tror han ser en flicka som precis har lärt sig att gå i förhöga skor och som älskar att blåsa såpbubbler. Han ser nog även en föråldrad kärlek, en dam som har tappat sin tro till en evighetsromans. En kärlek som speglar sitt innerhåll från imperfektens värld där tvivel inte existerade. Som i en serie, fylld av röda hjärtan och glittrande små hemligheter. En sammankoppling, av fotografier, mellen en man och en flicka.

Jag får vykort från mitt hjärta (en främmande man har ofrivilligt charmat mig med sitt annorlunda språk) Jag drömmer. Nakna björkar tänder jag eld på om natten. Nakna grå björkar. Vyn utanför mitt fönster är en eldstad och jag skulle nog aldrig ens blinka. För eld är något av de finaste som finns.

En flicka möter en pojke...

Flickan i den blommiga sommarkläninngen står vid den grusiga vägkanten och betraktar pojken på andra sidan gatan. Pojken tar emot hennes charm och sänder tillbaka ett leende via sommarvindens postväg. När tiden är inne tar pojken ett steg ut mot flickan och ger henne sin hand. ♥

jag är en död kvinna som ger er "en rapport från mitt hjärta"

Jag krigar emot mina tover
som så länge jag lever. Ett
bevis på att kungar existerar.
Sjunger om propoganda och
ovishet. Medans vi badar i
oro och tvättar oss med orden:
sagor utan lyckliga slut.


" jag leker med alkoholens fantasier och låter mig luras av romantiken. För det är så ibland. Jag åker rutchbana och vinkar till världen på den vänstra sidan medans jag i min ögonvrå smugglar in illustrationen i den högra "

Ett trasigt kassetband
Jag väntar förväntansfullt på de r ä t t a skorna som ska föra mig till mitt liv. Mina sånger och mina bokstäver. Mottot som så gärna står i tuch går inte att sudda ut. Även ifall jag gör allt jag kan med mitt saliv för att göra det osynligt. Jag vill leva ett fullt onödigt liv som ska göra mig lycklig bakom alla dessa på- klistrade leenden. Påverka och förvirra viktiga människor som lever utan en hatt och ett rött läppstift. Jag viskar till er i smyg: att jag vill älska er.


Stjärnor i taket och fantasier i hjärtat

När mörkrets oskuld har charmat
kvarteret med sitt mystiska leende
öppnar en ung dam sina gröna ögon.
 
Hemlighetsfullt betraktar hon
takets stjärnor och filosoferar om
sommarens frihet. En lukt som
gör henne vild och vacker,
ung och musikalisk.

Hon fantiserar om
den härliga morgonvinden som
smeker hennes långa orange hår och
hur klänningens underkjol blåser upp
och blottar hennes brunbrända lår.

En vacker känsla som gör att fjärilar
cirkulerar i hennes mage. 

För det är då hon lever.
När glasögonen har immats igen av
dimman men ändå ser hon sin väg framåt,
mot framtiden. 

Då herr Frihet är på besök
och välkomnar henne in till den härliga
sommarvärlden genom en dans.

En värld fylld av kontrastrika färger,
som ur ett barns ögon.


jag vill åka bort och känna att jag aldrig mer behöver återvända

Läs mina bokstäver med lite färg och ett leende. Läs mina mörka rader med ett ljust perspektiv och lyssna gärna på Aretha Franklin - I Say A Little Prayer. Kanske får du mitt dolda budskap till ett abstrakt konstverk den här underbara vårdag. Tänk på Mexico. Apelsinjuice. Kaffeglass och en vacker kärlek.

kidnappa mig,
bjud med mig dit du aldrig har rest,
sug livet ur mig &
låt mig uppleva
ett annat liv.

ditt liv.

blev inspirerad av k.

Du kan få bestämma rubriken själv

Flickan blåser såpbubbler i den tomma och händelselösa världen. I en av bubblorna lever jag. Fullt av färger kombinerat med mönster och kontraster. Själv är jag en gråskala och för varje kärleks-kyss stiger min färg-barometer. I min bubbla ryktas det om undergång och imorgon blir det en slags revolution i mitt liv. Som att gå ut på en planka från ett läskigt sjörövar-skepp, ungefär. Hoppas att alla onda bassiller flyger ut ur mina andetag ikapp med melodierna, en slags biktning.

Jag har införskaffat mig en gammal skrivmaskin för 40kr från Erikshjälpen häromdagen. Den är liten och grå med svarta knappar. Det bästa är att man kan bära med sig den under armen eller i en väska ifall man har lust. Jag älskar den och  nu kan jag svara på Klaras mystiska brev. Även skicka barnbrev till min lillasyster Ronja som för ett tag sen lärde sig att läsa och skriva.





Jag var och besökte klara för några dagar sen. Hennes rum blir fantastiskt snyggt. Sådär drömlikt med personliga seconhand-möbler blandat med tänkvärda fåglar som ska flyga i cirklar på väggarna. Nästan lika vackert som Plaths poesi. Underbar dag! Jag hann inte ens vakna innan jag skulle ner under täcket och brottas med mina drömmar igen.



Fotograf: Klara Simonsson

peace

Kärlek mina flickor. Godkväll denna afton och låt ödet vara på er sida. I väntan mot de små stunderna och memorera det nakna ögonblicken. Jag försöker ständigt pussla ihop min dag medans insperation flyger från alla olika hörn och kanter.   Julia & Klara var inplanerad men ingen Klara svarade och Julia hade tvätt-tid, låt gå, min mage från ropa efter semlor en annan dag. 


Vi ska intervjua en ung mamma imorgon.


Oväntade nyheter och förväntansfulla ögonblick.

sockersöt & len
bubblande put-mun
kraftigt leende,
     faktiskt
och en aning uppblåst

jag ska med ha en
någon gång
kärlek


önskar jag hade ett paraply

Över mig bleknar molnens kontraster parradellt med min tystnad. Mitt hjärta slår i tvekandens tecken och instinkten om förtvivlan söker sig emot mig. Jag står där med slutna ögon och låter mig träffas av tårar från himlen. Förvirrad och besegrad begraver jag mina pratbubblor i ögonblickets stund och därför minns jag under vissa omständigheter ingenting, bara samtal från en vän- min vän (n)


 


Lusten och bara jag

   
Jag har bestämt mig. Jag kommer alltid att älska, alltid vara härligt naturlig & känna mig icke trasig. Jag kommer para mig med migsjälv och sedan bjuda mina stiliga damer på natt-fika. Låt oss finna mystiken, sommarens mystik. Vi vill roa oss ödet, lek med oss.

Nattbussen, sommarens smultron och tältet i bakfickan ler för mig. Vi skakar hand och jag bokar en biljett bort. Stadens gator ger min skugga liv och ringarna på mina fingrar berättar hemligheter. Jag dikterar från mitt hjärta och världen stannar upp, ja man kan ju drömma.. sedan säger klara att hon kan försöka.


Flickor flickor.


En kär lek

Friheten lyfter hatten och bugar, sträcker fram sin dolda hand under den randiga kostymen och säger adjö. Han ser på mig genom ett par runda handgjorda träglasögon och viskar: "Vi ses när du som minst anar det" Han är vacker och han gör mig lycklig. Jag låter honom förföra mig och en känsla av nakenhet uppstår.

Jag rodnar.
Jag är kär.


Jag viskar tillbaka: Lämna mig inte jag vill känna mig lika fri som dig.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0