.

”När den genomskinliga regndroppen
sakta ramlar ner för den rosenröda kinden,
blundar urets sekunder. Och livet, de liv
som lever befinner sig under ett grått
regnmoln i en värld där paraplyn inte existerar.
Tårar faller lodrätt ner i en riktning mot jorden,
förbi ansiktets diamant och ut över kanten.”

 

I

Det avverkas fyrverkerier i mitt huvud.
De enorma explosionerna glittrar under
mina ögonlock när jag inte är vid liv, och
jag blundar vid varje ögonblick. En berättar
om min rädsla för den svarta världen. I det
irrationella skräckögonblicket använder jag
mig av min mänskliga inbillningsförmåga,
svävar bort från realismen och sätter aldrig
riktigt ner foten på jorden igen.

 

II

Ett fyrverkeri beskriver allt om tidens makt.
Älska så länge sekunderna levererar. Jag
erkänner, mitt hjärta sänder ut allt får få
brev till mina nära och kära.

 

III

En annan berättar allt om ensamhetens fasa.
Förbli isolerad med båda fötterna i ett cementkar.
Upplev livets mörkrum och mist ögonblicket
att finna livets hjärtvän.

 

Somna in och dö bredvid en maskulin låtsasskugga.
Låt orden, ”tills dödens skiljer oss åt”, bli till en illusion.

 

IIII

Efter arton somrar har jag till slut kommit på
att fyrverkerierna aldrig tar slut och att jag
lever efter mina önskningar. Mina drömmar.
Och de rädslor som existerar på insidan av
min bubbla stöts så småningom bort och ersätts
av nya. Du förstår, ångest är en av dem.
Att leva utan att egentligen leva.