.

Bakom & under upphängda favorit-klänningar sitter jag brevid mitt stora kvadratiska fönster. Bläckpatroner faller oregelbundet ner från mitt klarvita tak och ger mig all den kritik jag behöver. Det är molnen som är pruducenterna och om man lägger sig ner i fosterställning på de hårda trä-golvet kan man känna lukten av erotik mellan jorden och himlen. En sammankoppling, som mellan en man och en kvinna.

En pojke betraktar mig från min gröna plånbok, och man känner sig alltid sådär småsöt och generad. Jag tror han ser en flicka som precis har lärt sig att gå i förhöga skor och som älskar att blåsa såpbubbler. Han ser nog även en föråldrad kärlek, en dam som har tappat sin tro till en evighetsromans. En kärlek som speglar sitt innerhåll från imperfektens värld där tvivel inte existerade. Som i en serie, fylld av röda hjärtan och glittrande små hemligheter. En sammankoppling, av fotografier, mellen en man och en flicka.

Jag får vykort från mitt hjärta (en främmande man har ofrivilligt charmat mig med sitt annorlunda språk) Jag drömmer. Nakna björkar tänder jag eld på om natten. Nakna grå björkar. Vyn utanför mitt fönster är en eldstad och jag skulle nog aldrig ens blinka. För eld är något av de finaste som finns.