.

Tänk dig en stor karta. På ett av världens största torg. Det är mitt på dagen under lunchtid. Då människor springer över och under gatorna för att deras klocka går för fort. Tänk dig att du står mitt i centrum och är helt osynlig och isolerad. Du kan inte röra dig, varken prata eller be om hjälp. Över dig ser du molnen som ändrar färg och hur deras deras bomull blir till olika figurer. Du känner dig rädd men ändå kan du inte förstå hur allt går så fort. I ögonhöjd kan du suddigt betraka stoppljusens färg. Ihopp om en förändring, när ljuset färgas grönt. Så ska det vara din tur att passaera gatan. Som alla de andra människorna gör. Och ibland känner du igen vissa ansikten, eller så är det bara en inbildning. Vad vet jag?

Fåglar sätter sig på dig.
Människor bara passerar.
Hör endast deras tomma avtryck emot den nakna asfalten.

Vart är min ungdom?